Jag har ikväll varit vid min sons grav!
Återigen.
Idag julafton och det enda jag kan göra,
för min Matias är att gå till hans grav!
Du hör, så fel!
Så ska det ju ändå inte vara.

Tänk om jag kunde förstå, varför, varför just min
så älskade son. Du vet, han spred så mycket glädje
omkring sig.
Hans leende som vi alla minns.
Hans härliga skratt, hans kärlek och omtanke kring
allt och alla.

Du vet, han är så viktig för mig och andra, så kunde Du
inte ha gjort på nåt annat sätt?

Visst, tror säkert att Du behöver änglar där, men återigen, vi
behöver ju faktiskt Matias här.
Så är det!
Vi är många här som saknar och längtar efter honom så mycket!

Det som nu har hänt..? Ja, varför?
Nej, jag vet att Gud inte vill allt som sker, men
Du kunde väl ha skickat nån av dem allra
vackraste, finaste änglar att vara vid Matias sida,
den där kvällen/natten - den 12 september,
då behövde Matias skydd och hjälp, och ingen var där..

Varför kunde ingen av alla dina änglar skydda honom?

"Gud ger oss inte större bördor än vad vi orkar bära",
men vet Du vad Gud?
Det här är mycket, mycket större och tyngre än vad
jag orkar bära. Det begriper väl vem som helst att det
är alltför mycket för mig att bära.

Du förstår, jag orkar inte så mycket mer.
Hur ska du lösa det nu då? För själv vet jag inget snart.
Fast å andra sidan så har du ju inte
funnits vid min sida heller så..

Menar - kunde du inte ens skicka någon
att vaka över Matias då.. så varför skulle Du hjälpa mig nu?
HUR skulle Du kunna hjälpa mig?
Det är ju försent nu - nu saknas han ju, vår Matias

Det går ju inte att få ogjort.

Jag förstår inte det här, för jag var redan så
slut och trött innan och hade fullt sjå med orken.
Ja, det har ju inte blivit bättre med nåt.

Matias, betyder ju Guds gåva och gåvor tar man ju
inte tillbaka sådär bara. Eller hur? Så varför?

Vet du, jag grunnar febrilt på vad jag har gjort för att straffas såhär
Matias har inte gjort nåt illa, det vet jag.

Så då bär jag skulden.
Fast jag vet inte för vad?
Du tvingar mig att leva med saknaden efter Matias, smärtan, värken.
Du tog helt plötsligt tillbaka, gåvan du gav.

Matias.

Varför gjorde du så?

2002 Skrivet natten till juldagen 2002>