Matias
Kroppen, själen hela jag skriker efter dig.
Kan inte tro att det är sant. Väntar på att du ska komma hem. Nästa helg skulle du komma på långpermis.
Du ska ju mucka från lumpen den 3/1, du ska ju jobba en sväng, du ska ju till London (trots att jag inte vill) du ska ju börja på universitet i Linköping hösten -03. Du ska ju gosa och busa med barnen, dina älskade syskon. Du ska ju så mycket - inte kan det väl sluta såhär, heller!
Du är ju mitt allt. Vi är så sammansvetsade du och jag, själsfränder, våra band är så starka. Kan inte förstå. Tittar på foton, du är så vacker, så vacker, snygg, stolt och så fin. Och jag förstår inte det här, förstår helt enkelt inte.
Kan inte begripa, vill inte begripa. Adrian gjorde "tjatjattjaa" idag för dina två vänner som var här - det var länge sen. Har sagt förut till honom "Fattaru" men nej, det har inte kommit då. Det var ju din och Adrians grej - idag kom det.
Minns när han "breakdansade" för dig och din vän, vilken lycka i dina ögon, vilken stolt storebror du är - så mycket mer än en storebror. Du är så mycket.
Jag älskar dig, jag älskar dig, jag älskar dig.
Det sa jag ofta till dig, alltid vid våra telefonsamtal, minns du? Älskar dig, saknar dig, var rädd om dig! Mammas ord till dig alltid när vi avslutade våra samtal. Det blev ju en del när du låg i lumpen så långt borta.
När du gick ut och roade dig med dina kompisar, då var jag där. Kramade och pussade dig sådär på halsen, jag fick stå på tå. Du är ju så mycket längre än vad jag är.
Jag vill stå på tå, pussa dig och viska i ditt öra igen.