Värker

Matias!

Matias, Matias. Jag värker så.

Snart, åhh herre Gud, snart är det 1 år sen du gick in i en annan dimension.
Jag förstår inte att det snart är ett helt år sedan jag träffade dig.

Mer än halva jag försvann.
Saknar dig, saknar dig och saknar ännu mer.

Jag hoppas att du har det bra där du är, att du inget känner av vår smärta här, vi som blev kvar.
Tittar på fotona av dig och bara skakar på huvudet, förstår inte hur det kunde bli såhär!

Tidningarna har varit fullskrivna (känns så) om alla "nollningar" som pågår nu vid universiteten - DU SKULLE JU VARA DÄR!!!!

Ingenting blev som vi planerade, som du drömde om, som du ville, som jag ville, ingenting.

Älskar dig så mycket, hjärtat, stjärnan, solen.

*står på tå, puss på halsen och kram*

Mamma