Vänder, vrider, tänker....Trött som bara den var jag, men kunde inte slappna av och sova.
Tilda vaken, grät efter dig, Matias. Jag pussade, kramade och sa till henne att
titta på fotot hon har på dig vid sin säng, tänka på att du vakar och finns med henne jämt.
Jag sa, titta så vacker han är och ser du att han ler?
Mellan tårarna frågade hon mig "Varför kunde inte Matias få leva tills jag var vuxen?"

Ja, varför..? Fann återigen inget svar. Hon somnade sen, tittande på fotot av dig,
trygg i att du finns nån annanstans - men ser henne hör henne, kikar till henne.

Sen började jag mala, tänka i nattens grymma, obarmhärtiga sken, då man inte
kan sova, åhhh, Matias, Tias, Matte, sonen, Hjärtat, stjärnan, solen, allt
saknar dig så.

Lade mig i soffan, läste. Somnade sen av ren och skär utmattning.

HerreGud, sonen min vad du fattas mig, oss här!

Tänk om jag kunde få en natts hel sömn..Men å andra sidan vad spelar det för roll...

*Står på tå kram och puss på halsen*
Mamma