Verklighetsdrömmen
till hemmet och kärleken som fanns
-pappa-barn...lyckliga leenden....
Mitt barn är borta...borta för alltid,
har han verkligen funnits eller drömde jag.
var han mitt barn....var jag hans mor...?
Det fanns väl en gång en familj som var min?
Jag hade väl en son, mina döttrar en bror...?
Är drömmen verklighet eller är verkligheten en dröm?
Som en vindpust...
Som en vindpust
sveper oron över själens nakna yta
fladdrande skymmer ljuset och
förmörkar blicken i själens spegel
Blicken vänder sakta inåt
ser på handen som klädde av mig
skikt för skikt allt som hade lagrats
i mitt innersta från födelsen och hit
Dödens hårda kalla hand
som obarmhärtigt slet dig ifrån mig
och de levandes skara, vi som blev kvar
står häroch fryser, nakna ända in i själen
Copyright © 2002 - 2004 - 2004 - 2004 Tuija